Tomt och tyst i stugan!


HEJ ALLA BARN. Jag har inte bloggat på hur länge som helst jag vet, men det har verkligen varit sjukt det senaste. Jag har börjat på säkert 10 blogginlägg som alla blev 50 sidor långa romaner om balen, studenten, framtiden etc etc. Jag har sparat 3 av dem men jag blev aldrig tillräckligt nöjd så att jag kunde lägga ut dem. Det lät som jag klagade så mycket och det vill jag ju inte! Snart är betygen satta och innan det sker kommer det vara tyst här i några dagar till. SEN mina vänner blir det blogg för hela slanten när jag mentalt tar studenten lite i förväg. Då glömmer jag bort allt vad plugg är och fokuserar på den vita mössan med mitt namn på och den läskiga men samtidigt underbara friheten! Tills jag bloggar igen får ni njuta av vacker sång. Det blir ju sketbra!

In your eyes I am still like the child Who is lost in a wood.

Det börjar dra ihop sig vänner! Snart tar jag studenten och jag vågar inte ens tjuvkika genom dörren till stora världen. Den är nu nästan helt öppen och jag blir snart knuffad genom den. Poetiskt eller hur ;) men så känns det. Det känns ju såklart lite bra för nu kan jag vara jag. Jag kan tänka på vad jag vill göra utan att behöva oroa mig över prov, betyg, inlämningar, muntliga redovisningar, analyser ETC ETC.. SAMTIDIGT som alla de där sakerna alltid har hört till. Det är ju allt jag kan ju! ;D Nejdå, men det har alltid funnits något att komma tillbaka till. Sommaren är slut, dags för skolan igen. NO MORE. Det jobbigaste blir nog att inte träffa kompisar på samma sätt varje dag. Nä, jag blir alltid sån här på kvällen! Tänker alldeles för mycket, stavar fel, är negativ och ångrar mitt inlägg dagen efter. DET BLIR BRA. LIVET ÄR BRA. 

NAZI, Där ÄR dörren


Det jag såg och läste om idag den 1 maj värmde verkligen i hjärtat! Även om jag inte var en av motdemonstranterna idag är jag så glad att SÅ MÅNGA människor stod upp för vad som är rätt och stod upp för alla människors lika värde. Jag läser om TUSENTALS mot några hundra. Det är verkligen ett bevis för vad vi tror på här i Jönköping. Siffrorna och det enorma motståndet var verkligen en otroligt positiv överasskning. Jag beundrar alla som vågade sig ut för att visa att något var fel i staden idag. Nazister går på gatorna och de ska inte få komma förbi. När jag läser om allt ångrar jag lite att jag inte var en av dem som satte sig ivägen för deras marsch. Det hade varit så häftigt att se, men det är också riskabelt om det uppstår bråk. Det är hemskt när människor faktiskt blir misshandlade vid sådana här tillfällen. I alla fall är jag stolt över att bo där jag bor och jag känner verkligen att det faktiskt finns en gemenskap här som jag vet alldeles för lite om.   
 



RSS 2.0